Bilder från 2015

Mars

image

På samma dag var det dubbla årsdagar, 1 år för farmor och 10 år för Änter.

image

Wilda håller koll på husse som städar bilen. Svårt att aktivera en hund som inte får röra på sig.

image

Försöker pigga upp med lite roliga naglar.

image

Wilda vilar upp sig.

image

Eftersom det funkade så bra med T-shirt så slapp hon tratten!

image

Bad med specialschampo innan operationen = olycklig hund.

Februari

image

En underbar alla hjärtans dag bukett.

image

Häftiga naglar.

Januari

image

Husse är bortrest så då får Wilda mysa i sängen.

Annonser

När den berömda väggen kommer farligt nära…

Sedan ett bra tag tillbaka har jag känt mig sliten och trött, dessutom har jag varit förkyld mer eller mindre oavbrutet sedan hösten. Jag har varit hos läkaren och de har hittat lite brister och avvikelser på mina blodprover men inget farligt. Jag har intalat mig att det beror på en ansträngd arbetssituation, ett schema som inte passar mig kombinerat med oro för Wilda som varit sjuk och skadad, ett väldigt pusslande med att få ihop vardagen, det nya livet som sambo och saker som gått sönder (typ bilar o tvättmaskin). Ja, livet har inte direkt varit smidigt o smärtfritt men när jag nu fått ett nytt schema på jobbet, W har blivit bättre (förutom en skadad bog) och eftersom vi dessutom går mot ljusare tider så har jag trott att snart blir allt bättre. Oj, vad fel jag hade…

Den 6:e mars lämnade jag W på Strömsholm för en titthålsoperation av höger bog. Eftersom W inte mått så jättebra av narkos tidigare (kombinerat med att jag inte fick ledigt från jobbet) så fick hon vara kvar över natten. På lördagen när jag kommer till Strömsholm så upptäcker jag att bilen är vääääldigt varm på höger sida. Efter mycket funderande och långa diskussioner med sambon (P) så bestämmer vi att jag ska hämta ut W och börja rulla hemåt lite sakta. Eftersom P och en kompis ska till Köping för att meka med lastbilen så kommer vi överens om att de åker dubbla bilar och så möts vi upp utmed vägen för att skifta bilar. Efter mycket om och men så kommer W och jag äntligen hem till lägenheten. Med rejäla restriktioner så har vi en tuff rehabilitering framför oss men vi hoppas att hon kommer tillbaka till full träning. Eftersom jag jobbar nätter den här helgen så är tanken att P och W ska sova hos svärmor sön- mån för då kan W vara kvar där när P åker till jobbet vid 5- tiden och så hämtar jag henne när jag kommer från jobbet vid 7- tiden, för att undvika att hon ska vara själv. Tyvärr blir det ju aldrig som man tänkt sig för när P kommer upp till svärmor så upptäcker han att hon är vinglig och att hon inte alls beter sig som vanligt. Hon säger att hon har migrän och att hon tagit migräntabletter och då kan man ju må riktigt dåligt så vi bestämmer att P och W ska sova hemma och så får W vara själv hemma på morgonen. Oron över svärmor hänger dock kvar eftersom hon fortsätter att inte vara sig själv och med hjälp att en väninna så går hon, efter en veckas övertalning, med på att åka till vårdcentralen. Därifrån skickas hon direkt vidare till Huddinge sjukhus där de upptäcker en blödning i hjärnan och efter någon dag får vi veta att den här blödningen beror på en svullnad och misstänkt tumör. Helgen som följer får hon komma hem på permission vilket innebär 24 timmars passning så P sover där medan jag är där dagtid och även har koll på medicinerna. En tuff helg men väldigt skönt att hon kunde få komma hem till sin lägenhet och till katten. Sedan följer ett antal veckor med operation, många och långa sjukhusbesök, komplikationer, vårdmissar, flytt mellan sjukhus, ilska, tårar, oro och funderingar. Det värsta av allt är att hon har blivit personlighetsförändrad och pga placeringen av tumören så har hon ingen sjukdomsinsikt. Nu börjar vi kunna se den personen som hon var innan allt det här började så vi hoppas att det fortsätter åt rätt håll och så håller vi tummarna för ett positivt resultat när analysen av tumören är klar.

Allt det här tillsammans med en händelse på jobbet och W’s återhämtning och rehabilitering har gjort att för en vecka sedan så tog orken slut för min del. Kroppen sa helt enkelt ifrån… Jag är sjukskriven på heltid en vecka till och sedan får vi se vad som händer, just nu gäller det att få ordning på tröttheten, huvudvärken och magen.

W’s  skada, operation och rehabilitering kommer att få ett eget inlägg.